Robert Landén

08.30 hade de deltagande samlats på Vittsjös idrottsplats. Laddade till max för de årliga friidrottsspelen med för året en hemlig gren. Då vi fortfarande inte visste lagindelningarna var hjärtligheten mellan deltagarna lättidentifierad. Kaffe och kanelbullar var i vanlig kontorsråtteanda det som utgjorde det sista näringsintaget innan spelen skulle starta. Publiken började så smått fylla stadion och snart var de fler än vad vi deltagare skulle klara av. Förutom idrottsplatsens ansvarige och dess vaktmästare utgjordes resten av publiken av en hel skara av bin på huliganhumör.
 
Lagen annonserades. Redan innan spelen startade kunde man skönja hur det skulle sluta... i mitt lag fanns, förutom jag, Pontus Johnsson, Rasmus Tyrling och Roger Innermark; en deltagare färre än de övriga fyra lagen. Av oss fyra var tre över 1.90 i längd och alla under 30 år (med reservation för att Pontus fyllt redan). Roger, som är normallång svensk man, blev kort när vi samlade ihop lagen.

Den hemliga grenen var hästskokastning. Vi startade där.  List, precision och kyla gällde. Rasmus och Pontus gjorde vars 200 poäng, vilket var lika mycket som grenens segrare, Charlotte Tornehed, men med mindre graciös stil vilket den enväldiga domaren, tillika tävlingsledare (och även till sidoyrke hovslagare när han inte är militär), Jan Grip också tog med i bedömningen. Utom tävlan fick jag faktiskt 300 poäng, men det var den extra gång vi fick göra pga. färre deltagare. Fair enough, jag hade hunnit sikta in mig.

Sen började spelen på riktigt för oss. I Längdhoppets sista hopp Satte Pontus dagens bästa resultat, 4.90 meter. Själv hamnade jag väl någonstans på övre halvan, 4.22 (alla vi fyra över fyra meter)

Dagens mest överlägsne segrare hittar vi i kulstötningen. Döm om min förvåning, det blev jag! Nytt personbästa på 13.79 meter Sista stöten och egentligen ett klart sikte på 13metersstrecket tog jag sats och kulan tycktes inte vilja landa. En ökning med mer än en meter... efter mig kom Rasmus och Pontus, i den ordningen, med någon dryga decimeter under tolv meter. Fredrik Svenssons 12.32 blev övriga deltagares närmsta hot.

I min gamla favoritgren Höjdhopp hade jag en förhoppning på att iaf komma över 1.50 meter. Även om mitt personbästa en gång låg på 1.63 var jag tvungen att inse att det var i högstadiet jag gjorde den höjden och min spänst har inte blivit bättre sen dess... Tyvärr så rev jag ut mig på den höjden och jag måste gräma mig lite för jag var fantastisk nära alla gånger. Kanske var det mattan som låg för nära månne? Hm, vänta nu, jag ska nog lämna in en protest!! =) 1.45 räckte till en delad4e plats. Vinnare blev Rasmus på 1.60 (och utom tävlan skuttade han över 1.65 faktiskt - personbästa) Pontus blev tvåa och regerande mästaren Carl Ahlenius fick nöja sig med en tredjeplats...

Den sista individuella grenen spjut kom vi alla till korta. Mellan 23 och 25 meter, längre kast mäktade vi inte med. Det verkar så lätt... icke!! Fredrik Svensson vann med 36 meter och Sambands egen Patrik Bodén och regerande mästare, Mats Mattiasson, blev tvåa med 32 meter. Min placering har jag ingen aning om...

Sen blev det dags... stafetten!! Spelens höjdpunkt! Nu var bimassorna i fulltaliga och inte en jäkel kunde gå fram och norpa till sig de sista kanelsnäckorna! Fan. Iaf, ett varv skulle löpas uppdelat på fyra personer. Jag hade sistasträckan och Pontus valde vi att sprina lite längre än oss andra. Startskottet (i en klassisk klara, färdiga, gå skulle jag tro) och Roger kom iväg. Det var trångt och han blev uttryckt på gräsmattan men gav sig inte. I kurvan lyckades han som en i täten få fram stafettpinnen till Rasmus, och bara det från hans position var en bragd. Rasmus kom snabbt iväg och skapade en lucka till de andra. Sen skulle älgaklivet presentera sig. Pontus acceleration kanske inte går till historien men fy fasen vilken fart han uppnådde - jag stod i sista kurvan och kunde relativt enkelt tacka för förarbetet och även om de bakomvarande knappade in kunde jag enkelt, och med en moonwalk, passera mållinjen.

Prisceremonin var samtidigt som korvätningen. Den snabbtänkte kan lista ut vilket lag som vann - och på vilket sätt. Janne Grip hade som förstapris varit inne på någon ungdomsmottagning eller distriksläklare, för vi fick en hel bunt av utbildningsböcker om könssjukdomar och liknande intressant lektyr.  Min handlade om herpes. Den individuella tävlingen vanns av Pontus, med endast en poäng före Rasmus. 80 poäng bakom hamnade jag; ohotade bakifrån.

Nu kanske de som läser detta jämför med det som visas på TV från Peking just nu och räknar ut att det inte alls är några imponerande resultat från idrottsplatsen i Vittsjö. Till er vill jag vänligen rikta en enkel - Skit ner er!! Jag hade skitkul och att vinna är ALLTID att vinna, oavsett på vilken nivå! =) hehe

Eders stolta

 Guldotympliadmedaljör

Robban!!